irritation

Är lite irriterad på en sak. Ni vet när man var typ 6-8 år och man tillslut blev ihop med någon som man var så himla "kär" i. innan man blev ihop så prata man och lekte´, men efter man blev ihop då börja man helt plötsligt INTE prata och leka med varandra ute på skolgården. ni kanske vet vad jag menar!

Och jag tycker att vissa verkar inte riktigt ha kommit ifrån lågstadiet och detta beteende. Min fråga är ju då vad är man rädd för ska hända? Som en kompis sa - "Man behöver vara två för att dansa". Är ju inte bara mitt fel att den som nu "fråga chans" inte vågar prata med en eller vara i samma rum. Är det inte dax att växa upp och förstå att vi går inte i lågstadiet längre och man kan prata och vara i samma rum utan att något läskigt ska hända!

Vi är ju faktiskt vuxna och man får stå för sina handlingar och ta konsekvenserna, annars ska man kanske tänka vad det innebär innan man handlar?!

Sen är det ju konstigt att jag alltid ska bli the bad guy?

Men göra små saker stora är ju vi människor i småstäder experter på ;)

ETT litet tips bara:

"glöm det gamla och se fram mot det nya"

Blir mycket mer spännande.